Kort om Kromfohrländer

Kromfohrländer är känd för sin vänliga och lojala natur. De är mycket tillgivna och knyter starka band till sina ägare. Rasen är också känd för att vara lekfull och energisk, vilket gör den till ett utmärkt val för aktiva familjer. Kromfohrländer är intelligent och lättlärd, vilket gör dem relativt enkla att träna.

Är de ett bra val för förstagångsägare?

Ja, Kromfohrländer är ett bra val för förstagångsägare. Deras vänliga och lojala natur gör dem lätta att hantera, och deras intelligens gör dem snabba att lära sig nya kommandon. De kräver dock regelbunden motion och mental stimulans för att hålla sig lyckliga och friska.

Hur lekfulla är de?

Kromfohrländer är mycket lekfulla och älskar att delta i olika aktiviteter med sina ägare. De är särskilt förtjusta i lekar som apportering och agility. Deras höga energinivå gör dem till utmärkta följeslagare för aktiva individer och familjer.

Skäller de mycket?

Kromfohrländer kan vara ganska vokala och har en tendens att skälla, särskilt när de är upphetsade eller känner sig hotade. Det är viktigt att träna dem från en tidig ålder för att kontrollera deras skällande och lära dem när det är lämpligt att vara tysta.

Hälsa

Kromfohrländer är generellt en frisk ras med få genetiska hälsoproblem. De har en livslängd på 12-14 år, vilket är ganska typiskt för medelstora hundar. Några av de hälsoproblem som kan förekomma inkluderar höftledsdysplasi, patellaluxation och vissa hudproblem. Regelbundna veterinärbesök och en balanserad kost kan hjälpa till att hålla dem friska.

Skötsel

Kromfohrländer kräver måttlig skötsel beroende på deras pälsstruktur. Den sträva pälsen behöver regelbunden borstning och trimning för att förhindra tovor och hålla den i gott skick. Den släta pälsen är lättare att sköta och kräver mindre frekvent borstning. Båda typerna av päls behöver regelbunden rengöring för att hålla dem fria från smuts och parasiter.

Det är också viktigt att hålla deras öron rena och fria från vaxuppbyggnad för att förhindra infektioner. Regelbunden tandborstning och klovård är också nödvändiga för att upprätthålla deras allmänna hälsa och välbefinnande.

Sammanfattningsvis är Kromfohrländer en vänlig, lojal och lekfull hundras som passar bra för både förstagångsägare och erfarna hundägare. Med rätt skötsel och träning kan de bli utmärkta följeslagare och familjemedlemmar.

Texten ovan hämtad från skaffahund.se

Hundfoder och hälsa

Att välja rätt hundfoder är avgörande för din hunds hälsa och välbefinnande. Hundar är mer än bara våra sällskapsdjur; de är familjemedlemmar. Därför förtjänar de kost som stöder deras näringsbehov, ålder och aktivitetsnivå. Denna artikel utforskar vikten av hundfoder, vad du bör tänka på när du väljer rätt foder, och hur olika ingredienser kan påverka din hunds hälsa.

Vad är hundfoder och varför är det viktigt?

Hundfoder är mer än bara mat; det är en noggrant sammansatt diet som syftar till att ge nödvändiga näringsämnen för att hålla hundar friska. Precis som människor behöver hundar en balanserad kost för att stödja deras energinivåer, immunsystem och allmänna välbefinnande.

Enligt veterinärexperter kan en felbalanserad diet leda till en rad hälsoproblem för hundar, inklusive fetma, diabetes och hjärtsjukdomar.

Val av rätt hundfoder kan också påverka din hunds päls, hud och tänder.

En hund som får rätt näring kommer ofta att ha en glänsande päls, frisk hud och starka tänder. Därför är det viktigt att vara noggrann när man väljer foder och överväga om det uppfyller alla näringsbehov.

Skillnader mellan torrfoder och blötfoder

En av de första besluten en hundägare måste ta är om de ska välja torrfoder eller blötfoder. Båda typerna av foder har sina för- och nackdelar och valet bör baseras på din hunds specifika behov.

Torrfoder är populärt på grund av sin bekvämlighet och längre hållbarhet. Det är också fördelaktigt för att hjälpa till att hålla hundens tänder rena eftersom det kräver mer tuggande, vilket kan hjälpa till att minska tandsten. Å andra sidan innehåller det mindre fukt, vilket kan vara en faktor att beakta om din hund inte dricker tillräckligt med vatten.

Blötfoder, å andra sidan, innehåller högre vatteninnehåll, vilket kan vara bra för hundar som behöver extra vätska. Det är ofta mer aptitretande för kräsna hundar och kan vara lättare att tugga för äldre hundar med tandproblem. Många hundägare finner också att blötfoder är ett bra komplement till torrfoder, vilket ger en blandning av texturer och smaker.

15 saker din hund inte får äta

Förutom att se till att köpa rätt hundmat till din hund är det såklart också viktigt att du ser till att hålla mat som hundar inte tål, långt borta från din egen hund. Och det är faktiskt inte alltid logiskt med vilka saker hundar inte tål.

Denna lista innehåller bland annat:

• Choklad
• Lök
• Vitlök
• Kaffe
• Te
• Vindruvor
• Russin
• Macadamianötter
• Valnötter
• Mandel
• Mjölk
• Öl
• Tomatsås
• Jäst deg
• Salt

Några sjukdomar som kan drabba en hund

Epileptiska anfall 

Epileptiska anfall kan vara fokala- eller generaliserade beroende på hur stor del av hjärnan som är inblandad i det enskilda anfallet. Vid fokala anfall ses symtom endast i en del av kroppen, vid generaliserade anfall är hela kroppen involverat i anfallet.

Vissa hundar ändrar sitt beteende strax före ett anfall och blir då vanligen mer kontaktsökande och lite oroliga. Det epileptiska anfallet karaktäriseras av episodiska, stereotypa, ofrivilliga rörelser eller beteenden som i regel ger ökad stelhet och eventuellt ryckningar/kramper i delar av- eller hela kroppen. Många gånger saliverar, kissar eller bajsar hunden under anfallet.

Medvetandet kan, men behöver inte vara påverkat. Anfallen varar vanligen 1-2 minuter. Efteråt kan hunden bete sig oroligt, förvirrat eller aggressivt. De allra flesta anfallen uppstår i samband med vila eller sömn.

Orsaker till epilepsi

Primär, idiopatisk, epilepsi

Hos hundar och människor har benämningen idiopatisk epilepsi använts för att beskriva ett epilepsisyndrom som antagits ha, eller definitivt har en fastställd, genetisk orsak. Idiopatisk epilepsi är den vanligaste orsaken till epileptiska anfall hos hund och debuterar oftast mellan ett till fem års ålder. Förekomsten av epilepsi hos hund är ca 1-2 % inom hela populationen. Inom vissa raser är förekomsten av epilepsi dock avsevärt högre.

Sekundär epilepsi

De sekundära epileptiska anfallen uppkommer till följd av sjukdomar eller skador inne i hjärnan (t ex hjärntumörer eller skalltrauma) eller till följd av en yttre påverkan på hjärnan exempelvis vid en förgiftning eller lågt blodsocker.

Diagnos

Det finns ingen diagnostik som fastställer primär, idiopatisk epilepsi, vilket är en så kallad uteslutningsdiagnos. Utredningen går istället ut på att utesluta annan sjukdom i kroppen eller i nervsystemet som skulle kunna orsaka epileptiska anfall.

Det som utmärker primär epilepsi är att hunden emellan anfallen mår bra, och att den neurologiska undersökningen och de diagnostiska undersökningar som utförs, inte visar något avvikande. Det är viktigt att varje individ utreds utifrån just dess specifika förutsättningar.

I de fall sekundär epilepsi misstänks är diagnostiken mer angelägen och kan innefatta omfattande blodprover, urinprov, bilddiagnostik inklusive konventionellröntgen,ultraljudsundersökning,datortomografi,magnetkameraundersökningsamt ryggmärgsvätskeprov.

Behandling av epilepsi hos hund#

I regel rekommenderas att behandling påbörjas om hunden haft anfall oftare än var 6:e till 8:e vecka, om den haft kluster (flera anfall under ett dygn) eller status epileptikus (ett långt anfall).

Behandling påbörjas alltid i samråd med djurägare som även bör informeras om att behandling inte är lika med anfallsfrihet. Behandlingen är i regel livslång och syftar till färre och lindrigare anfall. Då behandlingen kan ge biverkningar så får varje enskilt fall väga nyttan av medicinering mot riskerna.

De vanligaste preparaten som används vid behandling av epilepsi på hund är fenobarbital, imepitonin, kaliumbromid och levetiracetam. En betydande andel, 25-30 % av alla patienter med epilepsi, svarar inte tillfredsställande på behandling med antiepileptika.

Hundar som medicineras för epilepsi bör undersökas av veterinär minst en gång årligen.

Fenobarbital

Fenobarbital är förstahands preparat vid behandling av epilepsi hos hund och är ett mycket potent antiepileptikum som ges två gånger dagligen.

De flesta biverkningar är dosrelaterade med framför allt ökad törst och aptit. Till en början kan hunden bli trött och till och med lite vinglig, varvid dosen måste justeras om besvären håller i sig. Ovanliga biverkningar är påverkan på benmärgen och levern.

Imepitoin

Imepitoin är ett förhållandevis nytt läkemedel för behandling av epilepsi hos hund. Imepitoin ges två gånger dagligen. Det anses generellt mindre potent är fenobarbital men färre biverkningar har rapporterats.

Levetiracetam

Levetiracetam är ett antiepileptika som ger förhållandevis få biverkningar. Läkemedlet har framförallt använts som ett så kallat ”add-on” preparat, alltså i kombination med framför allt fenobarbital. Det behöver ges tre gånger dagligen. Levetiracetam kan ge trötthet, och hos en del hundar har vinglighet rapporterats.

Kaliumbromid

Kaliumbromid kombineras vanligen med fenobarbital men kan också användas som enda antiepileptikum. Trötthet, ökad aptit och törst ses ofta och kan bli besvärade speciellt om patienten redan behandlas med fenobarbital. Ibland orsakar kalumbromidkräkningochdiarréoch anses även kunna öka risken att utveckla bukspottkörtelinflammation.

Benzodiazepiner

Benzodiazepiner utgör snabbverkande antiepileptiska läkemedel, vilka används som akutmedicin vid status epileptikus eller vid klusteranfall. Djurägare kan därför själva behandla med benzodiazepiner som så kallade ”stolpiller” som ges via ändtarmen för att bryta anfall i hemmet.

Har hunden  urinsten?

Urinsten består av kristaller som bildas av kroppens avfallsprodukter från njurarna. Dessa kristaller kan klumpa ihop sig och bilda urinsten. Det finns olika typer av urinsten, vanligast är struvitstenar, som består av magnesium, ammonium och fosfat, men det finns även kalciumoxalat-,cystin- och urat-stenar.

Att stenarna bildas beror oftast på att urinen har för hög koncentration, t. ex. om hunden inte dricker tillräckligt, har fel PH i urinen eller om hunden har gått med en urinvägsinflammation under en längre tid.

Symptom på urinsten

Hunden kan kissa lite men ofta, verka orolig och slicka sig mycket vid penis eller vulva. Om hunden har akut urinstopp, alltså att en urinsten har blockerat urinvägarna eller slemhinnan är så svullen att urin har svårt att passera, har hunden oftast mycket svårt att kissa. I allvarliga fall kommer det ingen urin alls, detta är ett akutläge och hunden måste undersökas av veterinär omgående. I mildare fall kommer det små mängder urin, som även kan vara blodtillblandat.

Diagnos och behandling av urinsten hos hund

Diagnosen urinsten ställs efter urinprovsundersökning, samt röntgen eller ultraljudsundersökning.

Vid akut urinstopp sövs hunden ner och man försöker i första hand att spola bort urinstenen, om detta inte är möjligt behöver hunden opereras akut.

Urinsten, som inte orsakar akut stopp, kan i vissa fall behandlas med specialfodersom löser upp stenarna. I vissa fall behöver urinstenarna avlägsnas kirurgisk. Ofta behöver hunden äta specialdiet livet ut, för att förebygga att nya stenar bildas.

Kan man förebygga urinsten?

Man kan till en viss grad förebygga urinsten genom att ge mat av bra kvalitet och se till att hunden dricker tillräckligt med vatten och får många tillfällen att komma ut och tömma urinblåsan under dagen. Det är även viktigt att reagera snabbt om hunden visar tecken på urinvägsbesvär.

När bör man kontakta veterinär?

Om din hund visar tecken på urinvägsbesvär, kissar ofta, har svårt att kissa, om du ser blod i urinen, eller om du är orolig för ditt djur på annat sätt, bör du alltid ta kontakt med en veterinär. Kan hunden inte kissa alls är det av största vikt att hunden tas till veterinär omedelbart.